3
Home » Undersökningsteknik » _Undersökning efter fotledsdistorsion

_Undersökning efter fotledsdistorsion

Att undersöka viktiga ledbandsskador tidigt är viktigt. Dessa är de mediala ledbanden samt CFL (calcaneo fibulära ligamentet). Dessa ledbandskador ger ofta men längre fram i litvet, och behöver kirurgi, ofta relativt snart, innan dessa uppträder. Detta gäller framför allt efter skador på insidan av fotleden.

 

Undersöka CF-ligamentet

Den bästa undersökningsmetoden är när man sitter framför patienten, för upp foten i plantegrad position (rät vinkel i förhållande till underbenet), och provocerar bakfoten i varus. Att undersöka CFL kräver 90 grader i fotleden, annars tas rörlighet ut på annat sätt. Det är en skillnad om rörligheten tas ut i undre språngbensleden, eller om det är talus som rör sig.

Skanna 

Undersökning av vänster fot. Foten i 90 grader. Håll upp foten med höger hand, två fingrar på hälbenets utsida med vilka bakfoten krängs i varus, samtidigt som man håller emot med vänster hand på underbenet. Det skall vara ett distinkt stopp.

 

Specifika test för mediala ligament

Man kan på motsvarande sätt undersöka mediala ligament mellan tibia och calcaneus, här förväntas ingen rörelse alls.

Skanna 3

Håll bakfoten/hälen bakifrån med höger hand, där hålen hålls mellan tumme och pekfinger. Vänsterhanden för upp foten till 90 grader samtidigt som man valgiserar i bakfoten. Ingen rörelse alls förväntas – distinkt stopp. 

I denna grupp finns ofta de ”oförklarliga” laterala fotledsartroser som uppkommer senare i livet. Om artrosen går att hindra, är kanske osäkert, men då man även vid mer fulminanta artroser kan få en symptomlindring vid lig-plastik, så kanske också utvecklingen kan påverkas.

Undersökning av Springligamentet (calcaneo-naviculära ligamentet). 

Undersökningen kräver erfarenhet. Detta skada är inte helt vanligt, men desto viktigare att återfinna, då ledbandet ibland går sönder vid pronationsvåld. Inte sällan finner man en töjning. Denna töjning är mer eller mindre regel hos förvärvade plattfötter, och här kan man få den känsla, som man kan överföra till akuta skador hos yngre individer.

Skanna 1

Håll bakfoten i normalläge, håll den fast (vänster hand vid höger fot). Finn röreslomfånget i talu-naviculär leden i respektive fot. Distinkt stopp i friskt ligament, och ofta en påtaglig skillnad i hur mycket foten kan föras lateralt. 

Ligamentskador medialt som missas, leder ofta till smärttillstånd, krängande fot, som sakta töjs, sjunker och på sikt leder till skador på leder/senor etc. Att sätta denna grupp i tidig mobilisering är ej av godo, då andra strukturer kommer att skadas över tid.

 

Utredning med MRT, är vid CF skador sällan av värde, missas ofta. Mediala ledbandsskador kan i den akuta fasen ibland diagnosticeras, men missas ofta. Klinisk undersökning viktigare än maskinerna.  Alltså viktigt att få in undersökningsteknik som fungerar. För övrigt är oftare ultraljud viktigare, men kräver någon som är rutinerad. Viktigt att veta är att MRT inte alltid bedöms rätt, märks när man tvekar och skickar fråga om komplettering, då man får en annan bedömning.

 

Skada på peroneussenorna kan bedömas lättast genom att provocera i aktivitet. Viktigt att veta är att skademekanismen troligen bygger på att Peroneus longus spräcker Peroneus brevis, speciellt om den är av den platta ”utmanglade” typen.

 

Eversion mot motstånd ger smärtor om Peroneus Brevis är skadad, om ej smärtor behöver man kan man fria senorna som är ytterst smärtkänsliga. Plantarflexion av MTP1 med handen som motstånd, inger misstanke om skada på Peroneus longus, speciellt om detta gör ont lateralt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *